Idag när jag och Vissan var ute och skrittade i skogen med pappa (han gick) sa han att det kanske är dags för den första traven snart. Jag blev väldigt tveksam och frågade om vi inte kunde vänta mer. I alla fall tills hon inte haltar något mer.

 

Vi träffade även på en gubbe som var ute och fiskade längs vägen, Visette tyckte att han var jätteläskig! Hans fiske-saker låg i gräset en bit innan vi såg honom och dem skulle naturligtvis äta upp henne. Huggormen som vi såg brydde hon sig dock inte ett dugg om, knäppisen. Jag tog till gnällrösten och vände hemmåt, jag är sjukt rädd för ormar!